DIMMAN OCH DEMONERNA

0kommentarer

 
 
Min hjärna :O. Mitt hjärta.
Vad är det som händer, hänger inte med i veckans kalender.
Sängliggandes och energilös, mera D-vitamin hitåt, kasta det i fejset på mig eller så tar jag ett flyg härifrån snart!
Orkar inte ens ge mig själv de där sjukt episka danserna jag brukar, för att sluta upp i skratt. Sitter och kollar på deprimerande videklipp istället och äter godis. Hur ska det gå i längden?
Jag hoppas att kommande dagar kan skänka lite mer ljus i livet just nu.
Någon som kan ge mig lite extra glädje och värme? För jag fryser ihop snart.
Så sjukt mycket plugg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det enda jag vet är att jag ska klara det.
Jag vet att jag kan. Men det är ändå tungt vissa gånger och man vill bara lägga sig och gråta i någons famn.
Jag kanske verkar superglad men många gånger så får man klämma fram det helt enkelt, innerst inne är det nog bara en själv som sanningen vet. Jag saknar min mamma, tur att hon kommer hit snart. Wääääh <3
 
Tvivlar på att jag är ensam i denna situation, och om det finns någon där ute som läser detta och känner sig på gränsen till hopplöshet, så skriv. Jag finns här trots min egna hopplöshet. Vi kan prata om allt eller ingenting, grina en skvätt och sen bara lyfta varandra. Jag önskar i alla fall att jag inte är ensam just nu.
 

Kommentera

Publiceras ej