♥🎮♥

 

 

Först var jag på skolan en sväng och sen efter det åkte jag direkt till Anna.

Vi gick på affären för att köpa middag. Vi hade tänkt laga eget men vi kom som inte på vad nån av oss, så var nära på att det skulle bli färdig pizza, haha! Sen kom vi på att vi var sugna på skaljdjur och kom fram till att vi skulle göra en ramen men skaldjur! Det blev supergott och vi får faktsikt vara stolta över våran fina insatts i köket med det fina resulatet som bevis.😍
Sen så laddade vi upp bordet med chips, dipp, bakelser och godis till Resident evil revelations 2.

Till våran stora glädje så kunde man spela två så då var det bara game on!

Det som var roligt var att jag fick karaktären som mer ska beskydda och göra saker från håll vilket är mer mig då jag får panik om nåt snuskäckel kommer för nära mig 😂.

Så jag assisterade från håll och fick springa från zombies och gömma mig tack och lov. Anna där emot fick jaga och döda dom.

Jag skrek faktiskt till en gång och det var rätt tidigt in på spelet då vi gick i nån kloak och jag sa, hade fan blivit rädd om de tvärkom upp en zombie här! Precis 1 sekund efter jag sa det så gjorde det de, så klart! Jag hoppade till och skrek till med ett konstigt ljud. Ni som hört mig göra ljud när jag inte är beredd kan ju ungefär gissa hur det lät. Inte normalt med andra ord.

 

Mamma på besök i stan vilket var väldigt mysigt och behövligt när vi inte ses så ofta.❤

Vi gick på bio med morbror och hans fru Anna. Vi såg på "Under körsbärsträden".😭
Den var så otroligt fin och mysig, man blev verkligen tagen av stunden och sättet de filmades på och musiken förmedlade starka känslor utan att det egentligen sas så mycket under filmens gång. Gillar man lite lugnare, men mer känslosamma och djupa filmer så rekommenderar jag verkligen denna! Jag var väldigt nära på att gråta flera gånger, av både lycka och sorg. Man fick sig en extra tankeställare om livet och hur viktigt det är att ta vara på små stunder där man låter sina sinnen leva ut. Att man bara stannar upp och känner sig själv, omkretsad av en vacker miljö som kan vara lite andlig på nåt sätt när man börjar tänka efter. Tänker lite som i Poccahontas där allt i naturen har en själ, den filmen har jag älskat sedan jag var liten och gör fortfarande.
Sen gick jag och mamma och köpte pizza, jag valde min nya favvo, med lufttorkad skinka, chevré, valnötter och ruccola.😍

Då var jag bara hemma och hade fredagsmys med Pär.

Vi såg 5:e Harry Potter-filmen. Jag har ju tydligen missat 5 filmer, slutade se från 3:dje alltså när jag var en snorunge och förmodligen började supa till istället.
Ja, vad ska jag säga om den filmen, jag somnade som vanligt.😂

Vet inte hur det går till men jag kan sällan överleva en hel film utan en lång paus eller en powernap.
Tycker mest synd omstackars Pär, för jag känner att jag inte är det trevligaste sällskapet, haha förlåt! 🙈

 

På Lördagen hade vi återspark. Gick med Linn och Sofia och det jag egentligen minns rakt av var att jag drack öl och sen tequila, att vi mobbade en dryg och otrevlig björn som egentligen var en apa (tror jag).

Dansade med en snubbe som gjorde piruetter tills jag blev så yr att jag inte visste vart jag var nånstans. Sen gick jag och daska tjejerna på rumpan så kom en kille och ville göra likadant. Sen så försvann dom spårlöst... Vill inte veta vart det slutade har inte vågat fråga heller nu eller när dom kom tillbaka.

Min kväll slutade i alla fall med kebab, tv-spel och prata i telefon.

 

Idag blev jag bjuden på mysigt adventsfika hos morbror och Anna. Var ritktigt trevligt och fick träffa många från Annas släkt. Kul att fika godfika och socialisera med äldre. Bra kontrast från gårdagens studentbus.

 

Så vad gör jag nu, spelar tv-spel och äter chips och dipp. Samtidigt som någon nerv i vänsta rövhalvan inte verkat kunna släppa dansgolvet på krogen, för de rycker och skakar till emellanåt... Ja.. jag bara njuter och mår i min säng. Laddad för en vecka med hårdplugg och sista tentan på denna kurs!

 

Min hjärna :O. Mitt hjärta.

Vad är det som händer, hänger inte med i veckans kalender.

Sängliggandes och energilös, mera D-vitamin hitåt, kasta det i fejset på mig eller så tar jag ett flyg härifrån snart!
Orkar inte ens ge mig själv de där sjukt episka danserna jag brukar, för att sluta upp i skratt. Sitter och kollar på deprimerande videklipp istället och äter godis. Hur ska det gå i längden?

Jag hoppas att kommande dagar kan skänka lite mer ljus i livet just nu.

Någon som kan ge mig lite extra glädje och värme? För jag fryser ihop snart.

Så sjukt mycket plugg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det enda jag vet är att jag ska klara det.

Jag vet att jag kan. Men det är ändå tungt vissa gånger och man vill bara lägga sig och gråta i någons famn.

Jag kanske verkar superglad men många gånger så får man klämma fram det helt enkelt, innerst inne är det nog bara en själv som sanningen vet. Jag saknar min mamma, tur att hon kommer hit snart. Wääääh <3

 

Tvivlar på att jag är ensam i denna situation, och om det finns någon där ute som läser detta och känner sig på gränsen till hopplöshet, så skriv. Jag finns här trots min egna hopplöshet. Vi kan prata om allt eller ingenting, grina en skvätt och sen bara lyfta varandra. Jag önskar i alla fall att jag inte är ensam just nu.

 

Alltså hur kan det ens gå ihop?
Jag har motvilligt tuggat mig igenom den första delen av denna kurs och i stort sätt flummat ut vidare i rymden utifrån det jag skulle ha lärt mig. Jag älskar att jag två dagar innan tentan, får "experthjälp", du kan va glad nu Pär, det hjälpte mig otroligt. Sen så idag, dagen innan alltså, så går jag och tjejkompisarna igenom skiten och för första gången fattar jag vad det snackas om. Sen när jag kommer hem så sitter jag i 3-4 timmar och skriver om alla 15 frågor för att se vad jag lärt mig och inte. Sammanlagt 3-4 timmar tidigare på dessa 3 veckor har jag kanske pluggat och fattat någonting av det jag gjort, och motivationen och diciplininen har varit minusbelagd. Här sitter jag ett halvt dygn innan tentan och pluggar som aldrig förr, med diciplin från himlen och utan att känna någon slags ångest över att jag måste eller över att jag inte behöver göra detta. Y U DO THIS 2 ME?!

 

 

Hej!

Har typ glömt att jag har en blogg. Är så tankspridd av mig så här års. Det är som att huvudet gått i viloläge och kroppen frusit till.

Stand by like kroppen rökt some braj, but beware of the farliga haj, man måste hålla sig vaken, annars kanske man wakes up naken.
Definitivt some braj going on.

Spenderar denna otroligt höstruskiga fredagkväll med min dator och min säng. Inte nöjen, "bara". Utan plugg och depp musik. Perfekt fredag den trettonde. Men jag ska inte klaga, fick vakna upp med min favorit och kramas halva dagen och sen så kom ett blombud med blommor från världens bästa Fredrik. Det har verkligen värmt mig idag. Sen så var ju "Hans" (som jag kallar honom) i kassan på coop så otroligt härlig och spred glädje så man kan ju inget annat än att kissa i motvind och le. Eller hur man nu säger. Det blir ju varmt i alla fall.

 

Älskar mina kompisar just nu också. En polare skickar deppiga emo hiphop-låtar som jag inte kan låta bli att lyssna på och sitta och lipa till. Tänkte se Bröderna Lejonhjärta ikväll, men insåg att jag inte kommer klara av det. Det kommer bli för smärtsamt. Har ingen ikväll som kan ta hand om det vrak jag kommer att vara. Så jag ska hålla mig till att se Timon och Pumbas serie.

Ah, och tur man har hittat vettiga klasskompisar. Musslan slöt sig ju för resten av året nu! Nån som är en flitig ostronöppnare? Hjälp sökes.

 

Skulle ta bussen hem och på vägen in märker jag att busskortet inte ligger i det vanliga facket i handväskan, så jag ställer mig lite på sidan längst fram i bussen och ska försöker leta fram det. Jag brukar vanligtvis alltid ha koll på vart mitt busskort är, men kan inte känna mig omänsklig för att ha råkat lägga den i ett annat fack. Kan omöjligt tro att jag är ensam om att man lägger saker i olika fack/fickor än vanligt och får lite panik. Vi är ju bara människor.

 

Men tillbaka till busshändelsen.

Det som gör mig lite förvirrad är att busschauffören står och väntar med bussen och tittar på mig med tomt ansikte. Jag säger trevligt att hon kan köra så letar jag fram det under tiden. Får ett surt svar tillbaka att jag kunnat leta fram kortet innan jag klev på. Jag svarar lite pafft att jag trodde det skulle ligga på det vanliga stället. Då säger hon att det inte är så trevligt för alla andra på bussen att behöva vänta (nä det var ju som "inte" därför jag sa att hon kunde börja köra?). Jag svarar bara att det inte precis var med flit. Sen fortsätter hon mumla nåt med otrevlig röst och jag orkar helt ärligt inte lyssna på en person som gör en sån stor grej av det hela. Plus att hon bara stressar mig i mitt letande. Det tog sammanlagt 20 sekunder från att jag klev in och hittade kortet, hade gått fortare om hon bara varit tyst eller haft lite förståelse i alla fall. Inte så att jag hade tänkt att åka gratis. Hade jag inte hittat de hade jag bara köpt en biljett med kortet  eller mobilen. När jag hittat det, stämplat och satt mig så känner jag bara hur jobbigt det känns i kroppen. Inget att bry sig om egentligen men känner bara att det var så onödigt att vissa människor sprider onödiga otrevlighet och tar energi av en mot ens vilja. Speciellt dem som faktiskt jobbar med ett serviceyrke.

 

Jag är en känslosam människa som kan bli väldigt ledsen över små saker och ha svårt att släppa saker innan det blir för tungt. Samtidigt som att jag kan bli så glad och lycklig att jag skrattar tills jag närainpå tappar andan. Det är saker jag blivit mer medveten om med åren så det skrämmer mig inte längre, jag vet att det är helt okej. Därför försöker jag hålla mig till människor som "nästan tar livet av mig" med glädje och skratt.

 

Jag reflekterar gärna över mina känslor och har även stark empati och sympati för andra människor. vill att så många som möjligt i min närhet ska få må bra och om jag kan vara en del av det med hjälp av bara ett enkelt litet leende till exempel, så kan jag känna mig en smula mer värdefull.

Det finns människor som kanske inte ens tänker på det själva men som sprider negativ energi, och det är tråkigt att dem blivit sådana. Men så länge jag är medveten om hur jag själv är och kan vara, så ska jag sprida min värme, glädje och positiva energi vidare. Ska även försöka lära mig att blockera dålig energi bättre, det är en ny punkt jag ska ta itu med. Vilket jag börjat med här och nu, ibland så måste man få prata eller skriva av sig.