♥🎮♥

Jaha, då har man varit omringad av kanelbullar hela dagen. Men dom håller sitt avstånd, kan just så pass känna doften av söt kanel och känna den ljumma värmen av nybakat. Bilder hit, rubriker dit. Frågan är ju varför ingen ljummen mysbulle vill vara med mig? Eller snarare i min mun. ÄR tanken alltså att jag ska behöva baka egna bullar, på självaste kanelbullens dag?      
Ain't no wifey, kan jag säga. Men man är ju den underbaraste flickvännen ändå.
Varje morgon när jag måste kliva upp till någonting och är stressad och panikslagen (Varje jävla morgon typ) så kliver min pojkvän upp med mig. Även fast han inte behöver. Han gör kaffe, frukost       och hjälper mig hitta mitt liv i stort sätt som alltid gömmer sig innan jag ska gå. Jag skriker mest och flaxar armar tills jag typ snubblar mig ut i världen som knappast är redo för ett vrak som mig.

I alla fall så var det min killes tur idag att kliva upp tidigt. Och vad tror ni jag gör? Jag bankar på väggen när han är i badrummet. Jag gnäller att han är så jävla högljudd. Då säger han, "förlåt jag så stressad." Haha tror ni jag fick dåligt samvete eller? Blev ju tvungen att fråga om han ville ha hjälp med något men som tur behövde han inte det       . HAha måste ju gottgöra stackarn på något vis. (Skäms i kudden) Sen åkte han och här ligger jag, halvt sovandes, halvt vaken. Alltså inte i mitt fullaste sinnestillstånd, eller det lät fel. No alcoholah. Inte i mitt friskaste sinnestillstånd (när det ens existerar?). Ligger och kollar bilder på instagram och börjar typ böla när jag ser den här bilden:

 

 

 

Hej hå, kameltå!

Som de sjungs i en låt av Två blyga läppar, vilket ger flashbacks till gymnasiet då jag redovisade om kamelrace på engelskan. Det är precis som det låter, man rider på kameler och den som rejsar snabbast vinner.
Som avslutning på min redovisning tog jag upp en sista bild på overheaden. Den bilden föreställde en en kamelhov och jag sa inför klassen:

 

- "And here, everybody, we've got this typical swedish kameltå".

 

Ja, alla dog i skratt men roligast hade nog min lärare som skrattade tills tårarna nästan föll ur ögonvrårna.
Inte hade jag väntat på den reaktionen, snarare att han inte skulle fatta eller bli arg. Haha, tur han va skön.

 

Men åter till nutid. Det var nämligen Fashion Week här i Umeå i veckan och jag gick som modell på cityscenen. Jag gick för butik Glitter, och visade upp smycken och accessoarer i 20-talsstil. Det var jätteroligt och jag har verkligen sett fram emot att få göra detta i över ett år, då jag egentligen skulle gå catwalken förra året också.
Men det krockade med min kära systerdotters dop så det fick bli i år istället och de ångar jag absolut inte.