♥🎮♥

 

Ja, idag är man lite extra glad i hågen då det hände grejer.

I morse så stod jag i duschen och filosoferade om allt och inget, med baktankarna om en oklar framtid.

Hur det skulle bli med skolan, om jag fortfarande kunde hoppas på en plats på universitetet. Om jobb, om de skulle bli en del jobb med kidsen. Jag hade den där, ni vet den där äckliga ångesten som ligger och gnager i alla vener när det inte går som man hoppats eller när man bara väntar på ljusare dagar?

 

Min kompis ropar att jag fått et brev, och jag känner genast klumpen i magen, nej inte ännu en räkning...

Jag snabbar mig lite extra för att få bort de jobbiga känslorna så fort som möjligt. När jag tar emot brevet får jag en chock. Står bara och stirrar på det och försöker få ihop orden "Umeå universitet"  tillsammans med mitt namn och texten "antagningsbevis.

Ah, kaos i min redan överkaosade hjärna. Jag öppnade och grät, för där stod det at jag tagit mig in på förskollärarutbildningen.

Skickade mms till mamma och syrran. Mamma ringde upp och hon grät typ också, så vi snyftade lite och var superglada båda två.

 

Inte nog med detta fantastiska besked så får jag sedan veta att en av mina bästa vänner i gymnasiet som jag då gick samma klass med, nu ska gå i samma klass igen! Haha blir lite väl långa meningar här. Men är så lyrisk!

Börjar fan på måndag. snabba ryck nu alltså!

Ah, nu vet jag till grunden vad jag har framför mig i 3,5 år. Utan press från hela jävla världen vad jag ska göra med mitt liv. Och arbetsförmedlingen, du kan fara och dingla i en snara.

 

Så studentlive, here I come!

Det börjar jag fira med en chipspåse :]