♥🎮♥

 

Skulle ta bussen hem och på vägen in märker jag att busskortet inte ligger i det vanliga facket i handväskan, så jag ställer mig lite på sidan längst fram i bussen och ska försöker leta fram det. Jag brukar vanligtvis alltid ha koll på vart mitt busskort är, men kan inte känna mig omänsklig för att ha råkat lägga den i ett annat fack. Kan omöjligt tro att jag är ensam om att man lägger saker i olika fack/fickor än vanligt och får lite panik. Vi är ju bara människor.

 

Men tillbaka till busshändelsen.

Det som gör mig lite förvirrad är att busschauffören står och väntar med bussen och tittar på mig med tomt ansikte. Jag säger trevligt att hon kan köra så letar jag fram det under tiden. Får ett surt svar tillbaka att jag kunnat leta fram kortet innan jag klev på. Jag svarar lite pafft att jag trodde det skulle ligga på det vanliga stället. Då säger hon att det inte är så trevligt för alla andra på bussen att behöva vänta (nä det var ju som "inte" därför jag sa att hon kunde börja köra?). Jag svarar bara att det inte precis var med flit. Sen fortsätter hon mumla nåt med otrevlig röst och jag orkar helt ärligt inte lyssna på en person som gör en sån stor grej av det hela. Plus att hon bara stressar mig i mitt letande. Det tog sammanlagt 20 sekunder från att jag klev in och hittade kortet, hade gått fortare om hon bara varit tyst eller haft lite förståelse i alla fall. Inte så att jag hade tänkt att åka gratis. Hade jag inte hittat de hade jag bara köpt en biljett med kortet  eller mobilen. När jag hittat det, stämplat och satt mig så känner jag bara hur jobbigt det känns i kroppen. Inget att bry sig om egentligen men känner bara att det var så onödigt att vissa människor sprider onödiga otrevlighet och tar energi av en mot ens vilja. Speciellt dem som faktiskt jobbar med ett serviceyrke.

 

Jag är en känslosam människa som kan bli väldigt ledsen över små saker och ha svårt att släppa saker innan det blir för tungt. Samtidigt som att jag kan bli så glad och lycklig att jag skrattar tills jag närainpå tappar andan. Det är saker jag blivit mer medveten om med åren så det skrämmer mig inte längre, jag vet att det är helt okej. Därför försöker jag hålla mig till människor som "nästan tar livet av mig" med glädje och skratt.

 

Jag reflekterar gärna över mina känslor och har även stark empati och sympati för andra människor. vill att så många som möjligt i min närhet ska få må bra och om jag kan vara en del av det med hjälp av bara ett enkelt litet leende till exempel, så kan jag känna mig en smula mer värdefull.

Det finns människor som kanske inte ens tänker på det själva men som sprider negativ energi, och det är tråkigt att dem blivit sådana. Men så länge jag är medveten om hur jag själv är och kan vara, så ska jag sprida min värme, glädje och positiva energi vidare. Ska även försöka lära mig att blockera dålig energi bättre, det är en ny punkt jag ska ta itu med. Vilket jag börjat med här och nu, ibland så måste man få prata eller skriva av sig.