Det Àr inget roligt jag vill berÀtta idag. Det Àr jobbigt, men det behöver komma ut, ut ur min skalle.
Jag Àr fortfarande lite chockad, arg och frustrerad. Mest Àr det en blandning av tÄrar i halsgropen och ilska som fÄr mina kÀkar att vÀrka.
 
 
 
Jag Àr sÄ fruktansvÀrt less pÄ mÀnskligheten, pÄ idioter, psyk och fegisar.
Jag har Àven varit less pÄ mig sjÀlv, för att jag har varit en fegis, blivit bÄde fysiskt och psykiskt nedtryckt.
Vilken idiot jag var som inte sÄg och stod upp för mig sjÀlv i tid. Man blir blind, ensam och rÀdd.
Men jag vet om det nu, idag, i denna stund.
Det finns saker man bara vill förtrÀnga och som lyckats lÀmna svarta hÄl, men det finns ocksÄ det som Àrrats in och aldrig kommer försvinna, Àn hur mycket man försöker jobba med det.
 
Jag har lÀrt mig mycket och jag vet att jag Àr starkare, klokare och försiktigare nu.
Det Àr det positiva. Men det har ocksÄ förstört för mig och förstört en del av mig idag, nÀr det kommer till att kunna lita pÄ mÀnniskor. Det kÀnns sÄ otroligt jobbigt att knappt kunna lita pÄ varken de mÀnniskor som man Àlskar och har nÀra eller nya mÀnniskor som man möter.
 
I Lördags, dagen efter julafton, sĂ„ skulle jag ut med min kompis Diana pĂ„ Gamla Teatern hĂ€r i Östersund.
Vi var ett gÀng tjejer och vi hade en riktigt rolig och trevlig förfest. Sen kom min andra kompis Rang, och jag var sÄ glad och laddad inför GT. NÀr vi vÀl kommer till GT, sÄ Àr det jÀttemycket folk och lÄnga köer.
Vi bestÀmmer oss för att gÄ till baren och bestÀlla sÄ fort vi fÄtt av oss ytterklÀderna i garderoben.
Vi stÄr i en stor massa av mÀnniskor som alla försöker komma fram för att fÄ bestÀlla.
Jag klÀms fast bland lÄnga mÀnniskor och tittar upp och möter blick med en kille bredvid, jag ler och sÀger vad mycket folk det Àr, lite tomprat mest för att vara trevlig. Han bara stirrar pÄ mig och kollar sen bort. Till slut blir det alldeles för tight sÄ Diana drar ut mig och vi stÀller oss pÄ andra sidan om denna kille. Sen efter en stund Àr vi framme vid baren och han stÄr just bredvid mig. Han stirrar pÄ oss, och sÀger nÄgot om att vi trÀngts i kön. Vi svarar utan att vara otrevliga att det ej var menat sÄ och att alla trÀngs hit och dit. Sen sÄ tar han tag i mig och trycker ivÀg oss sÄ att bÄde jag och Diana flyger ner i golvet.
Vi stÀller oss fort upp och börjar ifrÄgasÀtta hans beteende med mindre trevlig röst denna gÄng. Han tar tag i min kompis och slÄr ner henne i golvet. Ingen annan jÀvel gör nÄgot sÄ jag med all den lilla styrka och ilska jag har sliter upp honom med armarna runt hans hals och sen med mina naglar i hans skinn.
Han sliter sen tag i mig och jag sliter tag tillbaka och borrar fast mina naglar i honom. Sen slÄr han mig över kÀften och sen slÄr ner min mobil och mitt bankkort som jag hÄller i handen.
 
Jag Àr sÄ jÀlva chockad och arg, allt gick sÄ fort. Jag börjar söka upp en vakt i all förtvivlan och frustration, vilket psyket ser och hittar till vakten före. DÀr han tydligen pÄstÄr att det Àr vi som gett oss pÄ honom.
Diana var jÀtteledsen och vi höll om varandra, jag var mest arg med min blodiga lÀpp för att han gett sig pÄ oss sÄ dÀr och hoppat pÄ henne. Jag var sÄ jÀvla less pÄ den hÀr sortens psyk, pÄ de fegisar som bara stod och titta pÄ och pÄ idiotvakten som inget kunde göra för att han inte sÄg vad som hÀnde. Det enda han sa var att han tyvÀrr inte kunde hjÀlpa oss.
Jag var sjÀlv nÀra pÄ grÄt dÀr men jag svalde det och bad vakten att i alla fall hÄlla ett öga pÄ honom och hjÀlpa mig att hitta mina saker, vilket han gjorde och tog till sig.

Som tur hade vi bra mÀnniskor runt om oss resten av kvÀllen, som hjÀlpte oss och vi trÀffade denna kille Ànnu en gÄng. Vi gav honom en chans att förklara sin version av hÀndelsen. Det enda han sa var att det blev en konflikt vid baren, men han kunde inte förklara vad den handlade om, nÀr vi frÄgade vad han upplevde att det handlade om, och va den orsakades av.
Det var tydligen vi som hade gÄtt pÄ honom bara sÄ dÀr.
Han var ocksÄ vÀldigt tydlig med att han aldrig skulle slÄ en tjej för att han hade ett kors pÄ sig, och det var ju för att han faktiskt var kristen. Sen sÄ röstade han ju pÄ det feministiska partiet ocksÄ.
Jag höll pÄ att brinna av, men vi gick för att det var lönlöst. Det sista jag sa till honom var bara att han skulle ge fan i att göra det dÀr igen och att han skulle skÀmmas. Det Àr det minsta han kan göra. Han kan stÄ och ljuga för hur mÄnga personer som helst, men varje gÄng han ser sig sjÀlv i spegeln med sina sÄr i ansiktet sÄ vet jag att han innerst inne vet vad som gick fel och jag hoppas att han mÄr skit för det och aldrig handlar pÄ detta vis igen. Vilket jag tyvÀrr har svÄrt att tro. Kan heller inte varit första gÄngen det svartnat. Men framför allt sÄ hoppas jag verkligen att han fÄr den psykiska vÄrd han behöver sÄ fort som möjligt om det nu skulle vara mer illa Àn vad det redan Àr.
 
Dagen dÀrpÄ vaknar vi bÄda fortfarande i chock. Diana med blÄmÀrke pÄ kinden och jag med flÀsklÀpp.
Det hemska Àr att det hÀr förekommer vart som helst, runt om i vÀrlden, varje sekund. VÄld. RÀdsla. Förnekelse.
Ibland sÄ hatar jag mÀnniskor, Jag skÀms över att sjÀlv vara en mÀnniska.
 
Det finns sÄ mycket jag vill sÀga om det hÀr och önskar innerligt att detta inte förekom, precis som med sÄ mycket annat sjukt vi mÀnniskor Àr kapabla till. Men vi kan vÀl i alla fall försöka stÄ upp mer för varandra, och hjÀlpa varandra. Sluta vara sÄ jÀvla fega, för det handlar vÀl inte om att ni inte bryr er? Eller Àr vi alla verkligen sÄ hemska mÀnniskor? BÀttre att mÀnniskor som har problem fÄr sÀttas pÄ plats och kanske fÄ den riktiga hjÀlp som behövs, Àn att vart man Àn gÄr ut i samhÀllet ska vara en otrygg plats för att man lÄter vÄldsamma mÀnniskor hÀrja fritt?
 
Jag tÀnker i alla fall inte ta mer nu. Det fÄr vara nog, för det var inte ens okej första gÄngen. Det Àr svÄrt men det behöver inte fortsÀtta vara det. Jag kan bara börja med mig sjÀlv, och jag kommer stÄ upp för mig sjÀlv och de mÀnniskor jag har omkring mig.
The monsters running wild inside of me <3
Norske Alan Walker, Mannen, inspirationen, trosslitaren och hjÀrtkrossaren som sedan helar det om och om igen.
 
 
”Musiken hĂ€nde bara spontant för nĂ„gra Ă„r sedan. Jag hittade en lĂ„t pĂ„ YouTube som jag gillade – det inspirerade mig att börja utforska att producera sjĂ€lv. Allt startade online med personer, eller snarare nicknames, frĂ„n runt om i vĂ€rlden som hjĂ€lpte varandra. Nu Ă€r musik en stor del av mitt liv och vad jag vill göra.” - Alan Walker
 
Musiken, sÄngen, texten och videon. GrÄfÀrdig, den Àr bÄde fin, grym och tung att lyssna pÄ.
Du kommer vara min insperation nu om jag kommer igÄng med mitt eget musikskapande nÄn jÀkla gÄng.
Jag vill göra musik som fÄr en att lÀtta frÄn marken nÄgra sekunder, leva sig bort och endast kÀnna sig sjÀlv i det oÀndliga. KÀnna pulsen i takt med basen, kÀnna blodet som strömmar genom kroppen och vÀrmen som flödar nÀr kÀnsloruset regnar över en. Ah, sjukt cheesy and I love it. :*
Btw, Àr typ fortfarande hög frÄn min förkylning. Har legat i koma sen typ 4 igÄrkvÀll. SÄ va inte rÀdd för mig, jag blir "mitt normala" snart igen.
 
P.S Alan lyckas fÄ av mer Àn bara brallan Walker <3 Ska klÀ av mig och lyssna pÄ honom nu.
 
 
<3
 
You were the shadow to my light
Did you feel us
Another Start
You fade away
Afraid our aim is out of sight
Wanna se us
Alight
 
Where are you now
Where are you now
Where are you now
Was it all in my fantasy
Where are you now
Were you only imaginary
Where are you now
 
Atlantis
Under the sea
Under the sea
Where are you now
Another dream
The monsters running wild inside of me
I'm faded
I'm faded
So lost
I'm faded
I'm faded
So lost
I'm faded
 
These shallow waters, never met
What i needed
I'm letting go
A deeper dive
Eternal silence of the sea
I'm breathing
Alive
 
Where are you now
Where are you now
Under the bright
But faded lights
You set my heart on fire
Where are you now
Where are you now
Where are you now
 
Atlantis Under the sea
Under the sea
Where are you now
Another dream
The monsters running wild inside of me
I'm faded
I'm faded
So lost
I'm faded
I'm faded
So lost
I'm faded.
 
 
Ligger i sÀngen och har goosebumps pÄ denna lÄt, speciellt pÄ introt. Men finns det en person i denna knasiga vÀrld som kan ge mig gÄshud och fjÀrilar i hela kroppen, eller? HAH Gaaaaaaaay. <3
 
Some nights I wonder,
if you get those goosebumps, honey
When I talk to you, cuz you know i do
You know I do
 
IgÄr flydde jag mÄndagen, jag flydde hemifrÄn, frÄn stÀdning och matlagning.
Jag flydde in till stan, till en av de bÀsta mÀnniskor jag lÀrt kÀnna genom tiderna.
Ja, nu Àr det över 10 Är som jag har kÀnt Andreas. Vi började i samma klass pÄ högstadiet och vÄrat första samtal med varandra handlade om typ underklÀder tror jag och kvinnans kÀnslosammaste period. Jag och carro pratade om underklÀder sÄ satt han vid samma bordsgruppering och gissade rÀtt pÄ fÀrgen pÄ mina. Vilket var lite sjukt just dÄ sen sÄ frÄgade jag pÄ skoj, jaha du som kan allt nÀr ska jag ha min period. Han svarade sjÀlvsÀkert: Tja, nÀsta vecka nÄn gÄng. Jag dog för det stÀmde sÄ bra och alla vid bordet brast i skratt. 
SÄ vi hitta varandra pÄ ett vÀldigt mÀrkligt men roligt sÀtt. Kanske inte sÄ man alltid fÄr en ny vÀn men möjligt Àr det, haha! 
Andreas, carro och Vera Àr dom enda frÄn den klassen jag hÀnger med fortfarande, vilket Àr roligt och betydelsefullt att jag fÄtt behÄlla dom efter dom hÀr Ären.
 
I alla fall sÄ kÀka vi pÄ Vezzo, Ät min favoritsallad med prosciutto, halloumi, honungsmelon, jordgubbar, granatÀpple och avokado. :*
Sen tog vi efterrÀtt pÄ Olles dÀr han vanligtvis jobbar. Rolig kille som hÀnger pÄ jobbet nÀr han Àr ledig. ;) 
Efter det sÄ blev de bowling och Andreas kom ihÄg mitt kÀra smeknamn frÄn högstadiet, "Mathy" och han "Andy" sÄ klart. 
Sen drog han fram ett par 34or pÄ skoj, jag tog dom och sa men tack ofta du kunde min storlek, för det var det ju. Han bara titta pÄ mig och började skratta eftersom han skÀmtade först. Sen visade det sig att dom var för stora sÄ blev storlek 33. 
Det visade sig att jag sög i bowling ocksÄ, mer Àn vanligt faktiskt för sÄ kass har jag inget minne av att jag varit. Jag tror absolut pÄ att banan lutar, Ät vÀnster. SÄ har nÄn annan ocksÄ mÀrkt det sÄ kan vi gÄ och klaga tillsammans! Andreas försökte lÀra mig men kÀndes mer som att jag skulle kasta ivÀg mig sjÀlv ut pÄ banan.
Och det dÀr med att lÀgga benet bakom? Vad fan handlar det om liksom. Allt blir ju snett.
Enda gÄngen jag levererat i bowling var pÄ vÄran AW i vÄras. DÄ drack vi öl och dÄ kasta jag som aldrig förr. Vann bÄda gÄngerna. Absolut inte sÄ att dom andra var sÄ fulla att dom missa. Jag trÀffade faktiskt nÀstan varje gÄng, och frÄn ingenstans sÄ gjorde jag bÄde strikes och spÀrrar. Det var den gÄngen det. Ska alltid vÀrma upp med nÄgra öl i framtiden innan jag ska bowla.
Sen satt vi bara och drack lite öl och hade roligt tills min sista buss gick. Det behövdes verkligen!
 
 
Tenta hit och tenta dit! LÀr jag mig ens nÄt av allt detta slit?
KÀnner mig snarare mer korkad Àn innan. Jag Àr sÄ förvirrad.
 
Diskussionerna jag har med mig sjĂ€lv i min hjĂ€rna medans jag skriver en tenta Ă€r lite tokiga ibland. Jag Ă€r glad att man inte kan sĂ€tta dom tankarna i en högtalare. Jag typ belönar och dumförklarar mig sjĂ€lv vart annat. Jag började tĂ€nka pĂ„ bland annat söta kattungar som jag fick bilder pĂ„ i huvudet och satt och log för mig sjĂ€lv. Åh gud vad jag ville klappa pĂ„ dom. Men sen nĂ€r jag insĂ„g vad jag höll pĂ„ med var det bara att smĂ€lla till mig sjĂ€lv pĂ„ hjĂ€rnskinden och bita i tungan för att get back to focus! Sen tĂ€nkte jag pĂ„ en fin man och började dregla typ, fjĂ€rils-frustration och tenta-Ă„ngest i ett var en vĂ€ldigt mystisk combo. Åt lite godis för att fĂ„ i ordning pĂ„ saliven och insĂ„g hur jĂ€vla patetisk jag var. Det Ă€r hormonrave pĂ„ gĂ„ng tror jag, Ă€r faktiskt lite rĂ€dd för det för dĂ„ blir jag rĂ€dd för mig sjĂ€lv.
Kaoskvinna som bölar sönder av fluffiga djur eller allt som Àr fluffigt i allmÀnhet. Jobbigt om snön kommer pÄ samma gÄng... 
Sen sÄ skulle jag kunna skrika och mörda nÄgonting för ett sandkorn i skon, och fundera pÄ att hoppa av skolan för att jag inte har det jag vill Àta hemma och ingen bryr sig om mig tillrÀckligt mycket för att köpa det Ät mig, ingen fattar ju ens vad det Àr jag vill ha. Att man ska behöva sÀga ordagrant, lÀr dig lÀsa tankar för i helvete, osv...
Ja ni kvinnor vet definitivt vad jag snackar om och ni dudes som har systrar eller har/haft tjej med kalastemperament under denna ljuvliga massakervecka som intrÀffar varje mÄnad.

Vad ska jag ens göra med mitt liv nu liksom? Tentan Àr gjord, det Àr fredag men snökaos dÀr ute!
Kanske ska till en klasskompis ikvÀll men just nu lockar sÀngen.
Kanske kryper in under tÀcket sÄ lÄngt det gÄr och invÀntar roligare tider!