RÖR DU, DÖR DU.

1kommentarer

Det Àr inget roligt jag vill berÀtta idag. Det Àr jobbigt, men det behöver komma ut, ut ur min skalle.
Jag Àr fortfarande lite chockad, arg och frustrerad. Mest Àr det en blandning av tÄrar i halsgropen och ilska som fÄr mina kÀkar att vÀrka.
 
 
 
Jag Àr sÄ fruktansvÀrt less pÄ mÀnskligheten, pÄ idioter, psyk och fegisar.
Jag har Àven varit less pÄ mig sjÀlv, för att jag har varit en fegis, blivit bÄde fysiskt och psykiskt nedtryckt.
Vilken idiot jag var som inte sÄg och stod upp för mig sjÀlv i tid. Man blir blind, ensam och rÀdd.
Men jag vet om det nu, idag, i denna stund.
Det finns saker man bara vill förtrÀnga och som lyckats lÀmna svarta hÄl, men det finns ocksÄ det som Àrrats in och aldrig kommer försvinna, Àn hur mycket man försöker jobba med det.
 
Jag har lÀrt mig mycket och jag vet att jag Àr starkare, klokare och försiktigare nu.
Det Àr det positiva. Men det har ocksÄ förstört för mig och förstört en del av mig idag, nÀr det kommer till att kunna lita pÄ mÀnniskor. Det kÀnns sÄ otroligt jobbigt att knappt kunna lita pÄ varken de mÀnniskor som man Àlskar och har nÀra eller nya mÀnniskor som man möter.
 
I Lördags, dagen efter julafton, sĂ„ skulle jag ut med min kompis Diana pĂ„ Gamla Teatern hĂ€r i Östersund.
Vi var ett gÀng tjejer och vi hade en riktigt rolig och trevlig förfest. Sen kom min andra kompis Rang, och jag var sÄ glad och laddad inför GT. NÀr vi vÀl kommer till GT, sÄ Àr det jÀttemycket folk och lÄnga köer.
Vi bestÀmmer oss för att gÄ till baren och bestÀlla sÄ fort vi fÄtt av oss ytterklÀderna i garderoben.
Vi stÄr i en stor massa av mÀnniskor som alla försöker komma fram för att fÄ bestÀlla.
Jag klÀms fast bland lÄnga mÀnniskor och tittar upp och möter blick med en kille bredvid, jag ler och sÀger vad mycket folk det Àr, lite tomprat mest för att vara trevlig. Han bara stirrar pÄ mig och kollar sen bort. Till slut blir det alldeles för tight sÄ Diana drar ut mig och vi stÀller oss pÄ andra sidan om denna kille. Sen efter en stund Àr vi framme vid baren och han stÄr just bredvid mig. Han stirrar pÄ oss, och sÀger nÄgot om att vi trÀngts i kön. Vi svarar utan att vara otrevliga att det ej var menat sÄ och att alla trÀngs hit och dit. Sen sÄ tar han tag i mig och trycker ivÀg oss sÄ att bÄde jag och Diana flyger ner i golvet.
Vi stÀller oss fort upp och börjar ifrÄgasÀtta hans beteende med mindre trevlig röst denna gÄng. Han tar tag i min kompis och slÄr ner henne i golvet. Ingen annan jÀvel gör nÄgot sÄ jag med all den lilla styrka och ilska jag har sliter upp honom med armarna runt hans hals och sen med mina naglar i hans skinn.
Han sliter sen tag i mig och jag sliter tag tillbaka och borrar fast mina naglar i honom. Sen slÄr han mig över kÀften och sen slÄr ner min mobil och mitt bankkort som jag hÄller i handen.
 
Jag Àr sÄ jÀlva chockad och arg, allt gick sÄ fort. Jag börjar söka upp en vakt i all förtvivlan och frustration, vilket psyket ser och hittar till vakten före. DÀr han tydligen pÄstÄr att det Àr vi som gett oss pÄ honom.
Diana var jÀtteledsen och vi höll om varandra, jag var mest arg med min blodiga lÀpp för att han gett sig pÄ oss sÄ dÀr och hoppat pÄ henne. Jag var sÄ jÀvla less pÄ den hÀr sortens psyk, pÄ de fegisar som bara stod och titta pÄ och pÄ idiotvakten som inget kunde göra för att han inte sÄg vad som hÀnde. Det enda han sa var att han tyvÀrr inte kunde hjÀlpa oss.
Jag var sjÀlv nÀra pÄ grÄt dÀr men jag svalde det och bad vakten att i alla fall hÄlla ett öga pÄ honom och hjÀlpa mig att hitta mina saker, vilket han gjorde och tog till sig.

Som tur hade vi bra mÀnniskor runt om oss resten av kvÀllen, som hjÀlpte oss och vi trÀffade denna kille Ànnu en gÄng. Vi gav honom en chans att förklara sin version av hÀndelsen. Det enda han sa var att det blev en konflikt vid baren, men han kunde inte förklara vad den handlade om, nÀr vi frÄgade vad han upplevde att det handlade om, och va den orsakades av.
Det var tydligen vi som hade gÄtt pÄ honom bara sÄ dÀr.
Han var ocksÄ vÀldigt tydlig med att han aldrig skulle slÄ en tjej för att han hade ett kors pÄ sig, och det var ju för att han faktiskt var kristen. Sen sÄ röstade han ju pÄ det feministiska partiet ocksÄ.
Jag höll pÄ att brinna av, men vi gick för att det var lönlöst. Det sista jag sa till honom var bara att han skulle ge fan i att göra det dÀr igen och att han skulle skÀmmas. Det Àr det minsta han kan göra. Han kan stÄ och ljuga för hur mÄnga personer som helst, men varje gÄng han ser sig sjÀlv i spegeln med sina sÄr i ansiktet sÄ vet jag att han innerst inne vet vad som gick fel och jag hoppas att han mÄr skit för det och aldrig handlar pÄ detta vis igen. Vilket jag tyvÀrr har svÄrt att tro. Kan heller inte varit första gÄngen det svartnat. Men framför allt sÄ hoppas jag verkligen att han fÄr den psykiska vÄrd han behöver sÄ fort som möjligt om det nu skulle vara mer illa Àn vad det redan Àr.
 
Dagen dÀrpÄ vaknar vi bÄda fortfarande i chock. Diana med blÄmÀrke pÄ kinden och jag med flÀsklÀpp.
Det hemska Àr att det hÀr förekommer vart som helst, runt om i vÀrlden, varje sekund. VÄld. RÀdsla. Förnekelse.
Ibland sÄ hatar jag mÀnniskor, Jag skÀms över att sjÀlv vara en mÀnniska.
 
Det finns sÄ mycket jag vill sÀga om det hÀr och önskar innerligt att detta inte förekom, precis som med sÄ mycket annat sjukt vi mÀnniskor Àr kapabla till. Men vi kan vÀl i alla fall försöka stÄ upp mer för varandra, och hjÀlpa varandra. Sluta vara sÄ jÀvla fega, för det handlar vÀl inte om att ni inte bryr er? Eller Àr vi alla verkligen sÄ hemska mÀnniskor? BÀttre att mÀnniskor som har problem fÄr sÀttas pÄ plats och kanske fÄ den riktiga hjÀlp som behövs, Àn att vart man Àn gÄr ut i samhÀllet ska vara en otrygg plats för att man lÄter vÄldsamma mÀnniskor hÀrja fritt?
 
Jag tÀnker i alla fall inte ta mer nu. Det fÄr vara nog, för det var inte ens okej första gÄngen. Det Àr svÄrt men det behöver inte fortsÀtta vara det. Jag kan bara börja med mig sjÀlv, och jag kommer stÄ upp för mig sjÀlv och de mÀnniskor jag har omkring mig.

1 kommentarer

kajsa

07 Jan 2016 17:28

usch!! varför finns det personer som inte klarar av att bete sig i sociala situationer? Hoppas ni inte fick med er allt för mÄnga psykiska eller fysiska Àrr och att ni kan fortsÀtta gÄ ut, kram!

Kommentera

Publiceras ej